Alla är unika
Jag träffar en hel massa härliga familjer och till min glädje är många familjer sådana som troget har kommit framför min lins sedan flera år tillbaka. Det är så härligt att se hur barnen växer och hur unika personlighetsdrag förstärks med åren. Trots att jag såklart inte kan säga att jag "känner " alla mina kunder på en djupare nivå (jag kanske inte minns namnen, MEN jag brukar minnas ansiktena och personligheterna), så gör det mig så glad att jag får lära känna familjerna så gott det går på en timme i taget, någon gång per år. Och det känns verkligen som att jag känner mina kunder. De flesta jag möter är genast så naturliga mot mig, att det känns som om vi alltid skulle ha känt varann. Jag har också fått smeknamn av några kunders barn och dem är jag otroligt stolt över.
Jag har gett mig själv diagnosen HSP, det vill säga "högsensitiv" eller "högkänslig" person (det är inte någon psykiatrisk bokstavsdiagnos utan är en beskrivning av hur vissa människor fungerar då de är lite känsligare än alla andra). Den här högkänsligheten kanske är en fördel i mitt jobb eftersom jag lätt känner/läser av folks små reaktioner (mikrominer). Men det är också ibland svårt för mig att inte för mycket leva mig in i människors situationer. Jag har fått fota många livsöden och alltid är det inte så glada situationer eller situationer med ens en liten gnutta hopp för framtiden. Jag funderar sedan länge på hur det gick för någon och tankarna förs ofta till familjer som har det svårt. Men det jag tänker är, att eftersom jag känner att jag förstår eller åtminstone bryr mig mycket om att försöka förstå, så kanske jag bättre kan skapa minnen i form av bilder för de här familjerna.
Nu handlar det här inte om familjen på bilderna, utan dessa tankar uppstod när vi tog den här familjens allra sista bilder och det blev en så rörande diskussion mellan familjemedlemmarna, att när jag satt och editerade bilderna kom tårarna bara vällande. Tur att jag jobbar hemifrån så är det lugnt att sitta och tjuta på jobbet utan desto större orsak ;)
Det som jag på riktigt hade tänkt skriva idag är, att trots att jag gör ganska samma saker med alla familjer, så är alla familjer unika. Jag strävar inte efter att alltid förnya mig själv och komma på en massa nytt, utan jag strävar efter att få fram bandet mellan familjemedlemmarna. Om då något visst sätt har fungerat bra med ett barn tidigare, kanske jag provar det på nytt redan nästa dag. Oftast fungerar inte samma saker med alla familjer och därför får man testa alla sina knep nästan alla dagar. Jag är nöjd om jag lyckas få familjen och speciellt barnen att lita på mig så mycket att de slappnar av. Råkar man ännu sen få perfekt fotoväder och fin omgivning så är det ett plus!
Det för idag! Scrolla ner för lite bilder från igår på bangården!
Over and out!
/Nette
