Hej, jag är Nette! 

När jag var liten drömde jag om att bli frissa som stor. Eller kung. Från dessa dagar har det varit en färd med många omvägar till nuläget och mitt yrke som fotograf… 

När jag var liten så fotade jag mycket med film. Min pappa fick framkalla hundratals foton på vågor, eftersom de fascinerade mig speciellt. Vi framkallade också foton tillsammans hemma – min pappa hade en exponeringsmaskin och ibland förvandlades vårt hobbyrum till ett mörkrum. 

Jag började fota i vuxen ålder för ungefär femton år sedan. Jag hann studera ett och annat och göra diverse jobb innan vi fick egna barn. i och med föräldraledigheten, tog den arbetskarriär jag dittills haft, en paus och dagarna fylldes med olika sysslor typiska för en barnfamilj. Som åt så många andra föräldrar, slog det mig att föreviga barndomsårens mest oförglömliga stunder på bild. När jag fick min första systemkamera som gåva av min man, började jag fotografera på allvar. En sak ledde till en annan… 

När jag hade övat tillräckligt med mina egna rörliga modeller var det naturligt, att som följande börja fotografera andras barn. Jag har alltid tyckt oerhört mycket om bebisar och därför började jag fotografera de allra minsta, alltså nyfödda. Nyföddfotograferingarna var och är känslofyllda och stämningsfulla.

Första gången jag fotograferade mot betalning var när en farmor ville ge sitt ett år gamla barnbarn en fotografering som gåva. Min fotoateljé var då ett alldeles vanligt rum i vårt hem, som ljuskälla fungerade en ljusterapilampa.

Från de här dagarna, har det professionellt sett varit en lång resa. Idag har jag en massa jobb och det är jag extremt lycklig över. På topp ligger fortfarande familjefotograferingarna. Visst är det stunderna med våra nära och kära som är de vackraste minnena, som vi kan föreviga med kameran? 

Jag har också fått vara med om många vackra stunder i samband med olika fester. På somrarna kan jag fotografera upp till två bröllop under en helg – jag är en slags storförbrukare då det kommer till fester! 

Förutom prästens tal och barn som kryper omkring på golvet har jag blivit bekant med olika djur. Hästar är speciellt välkomna framför min kamera. Man kan ändå gott säga att jag fotograferar lite av allt. Det här har slagit mig exempelvis då jag försökt få olika arbetsmaskiner, tranformatorer och bilar att framhäva sina bästa sidor på bild… 

I mitt jobb är ljuset det mest utmanande. Och andra sidan är det min bästa vän, eftersom jag jobbar mycket ute i naturen. Men, ljuset är sällan just perfekt. Det kan vara för ljust och då uppstår det lätt skarpa skuggor eller så måste den person, som blir fotograferad, kisa mycket – eller för dunkelt, som exempelvis kvällstid på fester. Ljuset återspeglar sig också från naturen, och då kan den vackert röda färgen på huset plötsligt reflektera som en ljusröd färg på brudens klänning. 

Det är inte heller alltid så enkelt att välja plats för fotograferingen. Många platser ser ut att vara idealiska, men i bakgrunden på fotot syns sen elledningar och soptunnor. Inte så idylliskt längre. 

När jag är ledig kollar jag därför ofta runt omkring mig med tanke på kommande platser att fota på. Ibland är det ändå bra att koppla av ordentligt och gå på en skogslänk eller fara ut på en ridtur. Man vet ju inte aldrig vad framtiden för med sig. För tillfället drömmer jag om att jag en dag är en cowgirl som kan rida på hästryggen på ängarna – oberoende väder.